Du är här

Metodik våtmarksrutter

Sveriges Ornitologiska Förening (SOF) och Svensk Fågeltaxering (SFT) föreslår gemensamt att ett nytt system med inventering av våtmarksfåglar ska lanseras och påbörjas i större skala 2015. Vår gemensamma förhoppning är att denna nya inventeringsform både ska attrahera regionalföreningar och många medlemmar samtidigt som den blir till nytta inom fågelövervakningen specifikt och miljöövervakningen i stort.

Bakgrunden är att SOF vill uppmuntra sina medlemmar att ta aktiv del i pågående fågelövervakning, samtidigt som tidigare riksinventeringar av enskilda arter i SOFs regi inte längre är lika aktuella att genomföra. På samma gång har SFT flera gånger lyft frågan om att vi i Sverige idag inte har något effektivt system för nationell övervakning av fåglar i våtmarker, vare sig när det gäller beståndsstorlekar eller populationstrender. Förvisso samlas en del data in på nationell nivå av aktuella arter genom de generella övervakningsprogram som SFT driver (standardrutterna och till viss del även punktrutterna), men genom att våtmarker (förutom mossar) upptar en mindre del av landets yta så blir de insamlade datamängderna i regel små.  

Många ornitologer besöker regelbundet våtmarker av olika slag och de fåglar som förekommer i den miljön är sådana som många gånger är förhållandevis enkla att artbestämma. Vår tanke med inventeringen är att den ska vara lite lättare än andra inventeringar i sin karaktär och därmed kunna locka nya personer att börja inventera. Inventeringen är tänkt att till större delen bygga på synobservationer med kikare och tubkikare, snarare än hörselobservationer av revirhävdande fåglar. Den föreslagna inventeringsformen kommer också att ha ett relativt fritt upplägg, med tre olika varianter, vilket bör kunna leda till att många ornitologer kan komma att delta.

Några enkla beskrivningar av organisation, syfte och grundupplägg är som följer, mer detaljerad metodikbeskrivning följer längre fram i dokumentet.

- Inventeringen är ett samarbete mellan SOF och SFT. Vi organiserar det hela tillsammans men med SOF som huvudansvarig för att hitta inventerare, att få så många rutter som möjligt inventerade och att få så god geografisk spridning av rutter som möjligt. SFT ansvarar huvudsakligen för att ta hand om data och för att analysera och avrapportera dessa.

- Syftet är att insamla data som i första läget kan användas för att beräkna trender för våtmarksfåglar, dvs. att följa populationsförändringar över tiden.

- Inventeringen omfattar alla typer av våtmarker utom mossar (som på nationell nivå täcks väl av standardrutterna). Detta innebär att miljöer som sjöar, vattendrag, småvatten, strandängar och kuststräckor kan ingå.

- Inventeringen omfattar fågelarter knutna till vatten och våta miljöer, samt rovfåglar men inte tättingar. De fåglar som ingår är alltså: lommar, doppingar, hägrar, skarvar, andfåglar, tranor, sumphöns, vadare, måsar, tärnor och rovfåglar.

- Inventeringen innebär att man räknar förekommande fågelindivider, inte antal häckande par. Givet viss insamling av extrainformation kan möjligen bedömt antal häckande par beräknas utifrån grunddata, men det är inte syftet i första hand.

- Inventeringen sker en gång per år inom en förutbestämd period i maj månad. Förslag på inventeringsperioder är 10-25 maj i Götaland och Svealand, samt 15-31 maj i Norrland (med viss dragning mot senare delen ju längre norrut man kommer)

- Det kommer att finnas tre sätt att inventera inom systemet. Dessa är 1) punktrutt, 2) fågeltornsräkning och 3) inventeringsslinga. De olika varianterna förklaras i detalj nedan.

- När man väl startat ett sätt att räkna på en plats är meningen att man sedan fortsätter att räkna på samma sätt framöver.

- En rutt/slinga är inte personlig utan kan/ska tas över av ny inventerare om den förste inventeraren inte längre kan fortsätta med rutten. Man kan också vara flera personer som tillsammans delar på en gemensam rutt/slinga.

- Vi ser väldigt gärna att både regionala och lokala föreningar engagerar sig i inventeringen på de sätt som kan vara rimliga, både när det gäller att få många platser inventerade och att locka så många som möjligt att delta i räknandet. Ett tänkbart förslag är exempelvis att föreningar jobbar på att få så många fågeltorn vid våtmarker och sjöar som möjligt att ingå i inventeringen.

- Inventeringsresultaten är tänkta att ingå som en del i de inventeringar och analyser som genomförs av SFT och kan därmed ses som ett tillägg till den nationella fågelövervakningens existerande program. Några särskilda medel från den nationella miljöövervakningen finns dock inte att tillgå för detta projekt i nuläget.

Metoder

Punktrutt

Räkning med punktrutt bygger i grunden på samma upplägg som de fria punktrutterna inom SFT:s pågående övervakningsprogram. Detta innebär att man helt enkelt räknar alla fåglar man ser (och hör) av aktuella arter från så många punkter som ingår i rutten. Till skillnad från de fria punktrutterna har våtmarkspunktrutterna vare sig ett fast antal punkter eller en fast bestämd räkningstid per punkt. Detta för att möjliggöra ett friare upplägg och för att ge utrymme för den variation som kan finns mellan små våtmarker (punkter) med få fåglar och stora våtmarker (punkter) med många fåglar. Syftet är att man ska hinna räkna alla fåglar som förekommer på lokalen (punkten) och då måste tiden tillåtas att variera. Man ska helt enkelt räkna tills man räknat alla individer av alla förekommande aktuella arter som man kan se från varje punkt.

Utlägg av rutt

En rutt kan bestå av mellan 1 och 20 punkter. Punkten ifråga ska vara en förutbestämd plats varifrån man har möjlighet att överblicka lokalen eller delar av lokalen på ett sätt så att det är möjligt att räkna våtmarksfåglar. Givetvis får man anpassa punkternas exakta plats utifrån hur det ser ut i praktiken även om det innebär att man flyttar något från den förutbestämda platsen. Utlägget av rutt är helt fritt (man bestämmer själv var punkten eller punkterna ska vara), men kan givetvis organiseras inom regional- eller lokalförening på ett sådant sätt att man inte får överlappande punkter/rutter. När rutten väl är utlagd och inventerad för första gången ska den vara exakt densamma, med exakt samma punkter, vid kommande inventeringstillfällen.

Om rutten består av flera punkter ska dessa läggas på ett sådant sätt så att man inte kan räkna samma fågelindivider från flera punkter. Alternativt får man göra bedömningar av om det är individer som man redan räknat eller ”nya” oräknade individer. Grundtanken är hur som helst att varje fågelindivid endast ska räknas en gång.

Vi sätter maxgränsen vid 20 punkter då vi inte tror att det är särskilt aktuellt med rutter som har fler punkter än så. Räkning vid fler punkter än 20 och transport däremellan tar i så fall åtskilliga timmar i anspråk.

Utrustning

För att genomföra inventeringen behöver man handkikare och sannolikt i de flesta fall även tubkikare. Rutter som endast består av småvatten kan sannolikt täckas väl enbart med handkikare, medan de flesta lokaler vid större våtmarker, sjöar, havsstränder och vikar kräver att man också använder tubkikare. Fältanteckningar görs lämpligen i anteckningsbok och sedan för man över sina noteringar till resultatprotokoll efter slutförd inventering.

Genomförande av rutt

Inventeringen genomförs en gång per år i maj månad. Inventeringsperioder är 10-25 maj i Götaland och Svealand, samt 15-31 maj i Norrland (med viss dragning mot senare delen ju längre norrut man kommer). Efter första inventeringstillfället ska man försöka att hålla sig till ungefär samma datum även under kommande år, även om viss flexibilitet givetvis måste tillåtas.

Inventeringen kan genomföras under valfri del av dagen, men när man väl gjort inventeringen för första gången ska man fortsätta och göra kommande inventeringar vid ungefär samma tid på dagen under följande år. På detta vis kan man anpassa inventeringstiden till den del av dagen då bäst ljusförhållanden råder på de aktuella platserna.

Räkningen inleds när man nått den aktuella punkten. Först bokför man starttiden (klockslaget). Därefter ska man räkna alla individer av aktuella arter som man ser (eller hör) och summera dessa per art för punkten ifråga. Exakt arturval finns i resultatprotokollet som du hittar här. Man räknar antal individer, inte antal par, men får gärna dela upp observationerna i exempelvis hanar och honor för arter där detta är möjligt. För arter såsom måsar vid kolonier som kan vara svåra att räkna exakt, gör man den bästa uppskattning man kan och noterar den siffran. Man ska endast räkna fåglar av aktuella arter som har koppling till området i fråga. Uppenbart förbiflyttande fåglar ska inte räknas. Man räknar fåglar så länge det behövs, tills man räknat allt som finns att se från punkten. Med detta menas att man räknar de fåglar som är synliga på vattenytor och andra våta områden, art efter art av aktuella arter, till man bedömer att man räknat igenom allt. Man ska med andra ord inte stå och vänta på att fåglar ska komma fram ur vegetation eller anlända flygande från intilliggande områden. Man räknar helt enkelt alla individer av aktuella arter som ”ligger, står eller går framme” och sen är det hela klart. När man räknat allt som finns att se av aktuella arter från punkten avslutar man räkningen, bokför sluttiden (klockslag) och fortsätter till nästa punkt där proceduren upprepas.

Från varje punkt ska det därmed finnas en lista med förekommande arter (av dem som är aktuella), antal för varje art (uppdelat på kön ifall man noterat det så), samt start och slutklockslag för räkningen. Dessa uppgifter ska sedan föras in i resultatprotokollet. Färdiga protokoll finns här.

Fågeltornsräkning

Fågeltornsräkning är egentligen en form av punkträkning med endast en punkt som utförs från ett fågeltorn vid en våtmark, sjö, havsvik eller liknande. Rent som så kan man givetvis lägga upp en rutt med flera punkter som är belägna i fågeltorn, eller som har en punkt i ett fågeltorn och fler punkter på andra platser. Anledningen till att vi bryter ut fågeltorn som en egen variant av våtmarksfågelinventeringen är att vi vill uppmana regionala och lokala föreningar till att försöka att få med så många fågeltorn vid våtmarker som möjligt inom systemet. Rent utförandemässigt skiljer sig inte fågeltornsräkning från punkträkning (för metodik se ovan).

Inventeringsslinga

Räkning med inventeringsslinga innebär att man i långsam takt tar sig runt en hel våtmark, sjö, del av sjö, havsvik, eller längs en strandsträcka samtidigt som man räknar alla fåglar av aktuella arter som förekommer i och i anslutning till våtmarken, sjön, del av sjön, havsviken, eller strandsträckan. Detta innebär att man helt enkelt räknar alla fåglar man ser (och hör) av aktuella arter från hela området som täcks. Givetvis så måste man stanna allt eftersom längs slingan för att kunna räkna fåglar, men räknandet sker successivt och inte från fasta punkter såsom ovan.

Utlägg av slinga

En slinga har ingen bestämd fast längd. Slingan ska på bästa sätt ge möjlighet att räkna alla förekommande fåglar av aktuella arter i det område som man avser täcka.  Utlägget av slingan är helt fritt (man bestämmer själv var slingan ska vara), men kan givetvis organiseras inom regional- eller lokalförening på ett sådant sätt att man inte får överlappande slingor. Man bör inte lägga upp slingor på lokaler där man redan har en punktrutt inom systemet. När slingan väl är utlagd och inventerad för första gången ska den vara exakt densamma vid kommande inventeringstillfällen.

Vid inventering av slinga måste man hela tiden göra bedömningar av om man har nya fåglar framför sig eller om det är samma individer som man redan har räknat. Dubbelräkning ska undvikas och varje fågelindivid ska alltså endast räknas en gång. Inventering med slinga är därför något mer krävande än motsvarande från punkter.

Utrustning

För att genomföra inventeringen behöver man handkikare och sannolikt i de flesta fall även tubkikare. Fältanteckningar görs lämpligen i anteckningsbok och sedan för man över sina noteringar till resultatprotokoll efter slutförd inventering.

Genomförande av slinga

Inventeringen genomförs en gång per år i maj månad. Inventeringsperioder är desamma som för punktrutterna, dvs. 10-25 maj i Götaland och Svealand, samt 15-31 maj i Norrland (med viss dragning mot senare delen ju längre norrut man kommer). Efter första inventeringstillfället ska man försöka att hålla sig till ungefär samma datum även under kommande år, även om viss flexibilitet givetvis måste tillåtas.

Inventeringen kan genomföras under valfri del av dagen, men när man väl gjort inventeringen för första gången ska man fortsätta och göra kommande inventeringar vid ungefär samma tid på dagen under följande år. På detta vis kan man anpassa inventeringstiden till den del av dagen då bäst ljusförhållanden råder längs den aktuella slingan.

Räkningen inleds när man nått slingans i förväg planerade startpunkt. Först bokför man starttiden (klockslaget). Därefter påbörjar man räkning av alla individer av aktuella arter som man ser (eller hör) längs slingan och summerar till slut dessa per art för hela slingan. Exakt arturval i resultatprotokollet som du hittar här. Man räknar antal individer, inte antal par, men får gärna dela upp observationerna i exempelvis hanar och honor för arter där detta är möjligt. För arter såsom måsar vid kolonier som kan vara svåra att räkna exakt, gör man den bästa uppskattning man kan och noterar den siffran. Man ska endast räkna fåglar av aktuella arter som har koppling till området i fråga. Uppenbart förbiflyttande fåglar ska inte räknas. Man räknar fåglar tills man når slingans förutbestämda slutpunkt. När man nått slutpunkten och räknat allt som finns att se av aktuella arter i det område man avser täcka bokför man sluttiden (klockslag) och sedan är inventeringen färdig.

Från varje slinga ska det därmed finnas en lista med förekommande arter (av dem som är aktuella), antal för varje art (uppdelat på kön ifall man noterat det så), samt start och slutklockslag för räkningen. Dessa uppgifter ska sedan föras in i resultatprotokollet. Färdiga protokoll finns här.

Positioner för punkter och slingor

Oavsett vilken metod man väljer så ska positioner för punkterna eller slingans sträckning rapporteras in i samband med första inventeringstillfället. När det gäller punkter, inklusive fågeltorn, är den allra bästa varianten att man med hjälp av GPS (eller GPS-funktionen i en smart telefon) bokför punkternas koordinater. På samma sätt vill vi att man i fallet med en slinga förutom start- och slutpunkt också bokför ett antal koordinater längs slingans gång som på så vis beskriver slingan i fråga.

Allra helst vill vi ha koordinaterna i formatet RT-90 (Rikets nät). Koordinaterna skrivs sedan in i filen för koordinatrapportering som du hittar här. I filen finns också instruktioner till hur du enkelt kan hitta koordinater för dina punkter på nätet.

Det går givetvis också bra att skicka in en karta, på papper eller digitalt, som visar var punkterna, fågeltornet eller slingan är belägen. Tänk dock på att kartan ska vara så detaljerad att det utan problem går att koordinatsätta punkter eller slinga i efterhand.

Rapportering

Efter utförd inventering skickas ifyllt resultatprotokoll samt koordinatfil, helst som bilaga till ett e-postmeddelande, till fageltaxering@biol.lu.se och till regional eller lokal samordnare.